Bildgatans avsändare Margareta finns idag på: http://bildgatan.designa.nu

blir det här för mig på Avsändare Margareta. En del applåderar men jag hoppas att ni är några som vill fortsätta och läsa samt umgås med mig på Bildgatan.

Jag skrev mitt första inlägg någonsin på bloggen den 21:a oktober 2007 då jag i princip aldrig läst en blogg eller överhuvudtaget inte hade någon kunskap eller vetskap över alla de fantastiska människor som finns här ute i cyberrymden. Det var en vän som ”tjatade” på mig och sade att jag skulle börja skriva blogg, hon hade precis själv börjat och hittat en domän med duktiga och kreativa kvinnor där jag kunde bli medlem och även starta upp en blogg. Efter en del övertalning, för är det något som avskräcker så är det orden duktiga och kreativa kvinnor. Jag kunde väl inte räknas in bland dem? Jag tittade runt lite bland de som var medlemmar och såg ganska snabbt att det var helt vanliga människor som lilla jag. Då bestämde jag mig för att göra ett försök och registrerade min blogg Avsändare Margareta. Eftersom jag har ett stort intresse för foton och layout så blev jag snart ganske led på att inte kunna göra så mycket, hur styrd jag var över alla färdiga mallar. Jag kommer inte ihåg hur jag valde wordpress.com men det gjorde jag i alla fall och har gillat dem och deras utveckling. Efter ett tag såg jag att många hade fler bloggar speciellt de med fotointresse, de delade upp sina bloggar text kontra bild. Det vore något för mig som nu också hittat lite fotoutmaningar och annat smått och gott som lockade mig att lägga upp fler och fler foton. Därför bestämde jag mig i mars 2009 att registrera en till blogg -Bildgatan. Sagt och gjort nu var jag igång med Bildgatan och det kändes bra, jag importerade mina fotoutmaningar till den och fortsatte att hitta nya infallsvinklar. Det gick bra ett tag, men sedan insåg jag det som jag borde insett innan, att jag kommer aldrig att kunna skriva ren text utan att lägga ut ett foto, inte plocka från nätet utan helst mina egna eller något spännande som jag scannat in som symbol för min text.

Jag har förstått att jag kan inte slå ihop mina två bloggar till en och få med mig alla mina inlägg och foton så därför blev det ett övervägande, vad är viktigast för mig texterna eller fotona? Det svaret är enkelt trots att jag tycker om att skriva så betyder mina foton mer för mig att få med i nästa bloggliv. Min första tanke att flytta både Avsändare Margareta och Bildgatan till mina egna subdomäner var inte heller bra för jag skulle fortfarande ha samma problem  samtidigt som jag har funderat och haft ”ångest” över att gå vidare. Nu har jag i alla fall tagit det här beslutet och det kommer inte att gå att lämna kommentarer på den här bloggen fler gånger utan vill du lämna kommentar på något speciellt inlägg som jag skrivit här går det bra och gör det gärna även om du inte delar mina åsikter – besök mig på Bildgatan och mitt KLOTTERPLANK

Det är alltid trevligare när kommentarer skrivs för det inlägget gäller och inte en massa annat runt i kring därför vill jag ha den här sidan öppen för kommentarer till lite av allt möjligt som jag självklart behåller rätten att bestämma att inte publicera om jag tycker att det står mot all min etik och moral eller på något annat sätt känns direkt olämpligt.

De jag har mött här på bloggen har varit männsikor som jag lärt känna och fantisera upp en bild av hur de lever, ser ut och vilka som är precis de som de utger sig för att vara. Jag tror att de som jag troget besökt är de människor jag också tror att de är. En som jag vet att hon är den människa hon utger sig för att vara är Maja Piraja, den gode vän som en gång försatt mig i den här situationen som jag idag älskar men som jag känner har blivit för mycket  att hantera. Livet består av annat än bloggen och det är lätt att det dåliga samvetet gör sig påmind när jag inte hinner kolla båda bloggarna att ha allt på ett och samma ställe, det är som livet i sig att försöka hålla en renodlad struktur och inte riktigt veta var jag ska skriva det eller var jag ska lägga upp det.  Nu blir det inte renodlat men allt på samma ställe, igen, och istället  försöka få till en något sånär bra uppbyggnad på ett ställe.

Nu kanske jag slipper känna att jag inte hinner och några har jag mött genom de här två åren en del har ”tappats” bort inte för att jag inte velat men det har blivit så och en av de första jag kommenterade hos, det tog ju ett tag innan jag tordes eller ens förstod hur jag skulle göra var MärtaGreta, som jag tyvärr idag inte har besökt på länge men kanske att det blir en förbättring i mitt nya bloggliv. Livsglimtar är också en person som jag mött och som jag tänker på ganska ofta trots att vår kontakt inte varit kontinuerlig på lång tid att hon har livsglimtar är då ett som är säkert.  Anneli, Fröken Olsson och Mia är tre unga tjejer som är otroligt duktiga och kreativa inom tre olika men ändå så lika områden. Anneli gör fantastiskt fina smycken, Fröken Olsson sjunger underbart och jag har beställt både smycke och skivor av dessa tjejer. Mia skriver som en ”gudinna” härliga texter som måste läsas. Dessa tre är också medlemmar i Driftig och säkert mer aktiva än jag varit. De tjejerna kommer det att gå bra för i framtiden med den positivism och framåtanda som de har. Det går bra för alla ”mina” bloggare men de här tjejerna är ungefär lika gamla eller unga som mina egna barn.  Vad har vi mer? Irrhönan hann jag knappt besöka textmässigt förrän hon gjorde blogguppehåll och sedan nu när hon kommit igång igen så … Gårdsromantik, en ny bekantskap som jag inte alltid kunnat kommentera när jag besökt men hon har en butik nära mig som jag ska besöka sinom tid.  Maria, den nya bekantskapen som känns mest genant, här bjuder jag henne till stugan och sedan har vi knappt varit där innan hon har åkt hem, har stugan i närheten av vår – men nästa sommar. Bittan behöver jag inte ha dåligt samvete över i alla fall inte över att jag inte besöker henne, när hon skriver har jag läst men tyvärr har denna kloka kvinna inte skrivit så mycket. Fast jag tror hon kommer igen …  Akson är en av de personer som jag mött genom foton och hon är kvinnan bakom några fotoutmaningar som jag deltar i bland annat 365 foton 2009, hur jag nu ska hinna med det fast det är bra att ligga under press =).  Sedan har jag de tre som jag faktiskt besöker kontinuerligt och i princip varje dag trots att jag inte gjort det sista tiden.  Anki N är den som mest liknar mig när det gäller bloggande, inte varje dag men mycket foton samtidigt som hon och jag är nästan ”tvillingar” för vi är födda samma månad, samma år så några likheter borde det finnas. Vi har likvärdiga arbeten, både % mässigt och våra ”yrkesval”, eller vi blev där vi hamnade. Att hon sedan skriver fyndigt och trevligt gör inte saken sämre däremot ”hatar” jag hennes kluriga gåtor och den hon lade ut i söndags är inte bättre än den tidigare. Imse ”stötte” jag på när hon skrivit ett inlägg om vården där jag delade hennes åsikter och jag fortsatte att läsa lite mer av det hon skrivit som gav mersmak att fortsätta. Hon skriver också underhållande samtidigt som hennes samhällsfunderingar är intressanta och tänkvärda ord, hunden som hon så hett trängtar efter är också något som gett eko i hela bloggvärlden =). Den som kommenterat mest hos mig alla kategorier och den jag säkert också besökt mest under ganska lång tid är Znogge. Att den kvinnan hinner fattar jag inte, trots att hon kommit upp samma aktningsvärda ålder som mig själv men visst hon är yngre. Hon bloggar som ingen annan, hon simmar, hon ja hon hinner, hon hinner vara överallt. Nu har jag inte besökt och varit med så länge men trots att hon skriver flera inlägg om dagen så hinner hon besöka oss alla samtidigt som hon gör så mycket annat på sin fritid och även har ett heltidsarbete som kräver sin kvinna. Jag skulle troa att det är rätt kvinna på rätt plats och jag önskar att mina barn haft henne. Inget ont om de som de har haft men några har ju haft mer att önska.

Nu har jag fått med alla i min ”bloggroll” i en kort sammanfattning men det finns många fler som lämnat sina spår, en del kanske varit lite arga och bara vid ett tillfälle har jag blivit ledsen över en kommentar och det var inget som jag skrivit utan det handlade om en utmärkelse som jag fått och skulle skicka vidare. Personen jag gav den till mådde inte bra och det blev lite fel, nu är det nästan glömt eftersom jag skriver ner det har jag inte glömt men det finns ingen tagg men funderingar hur fel saker och ting kan bli. Det är en nackdel med Internet för de människor som mår fruktansävrt dåligt, de kanske i stundens hetta skriver ner saker som de sedan ångrar, eller i alla fall önskar att de inte skrivit för att de inte vill vara elaka utan bara sanningsenliga.

En som jag inte får glömma är den sista bekantskapen jag har fått –Fotonissa– hon har verkligen kommit med kommentarer och försökt att hjälpa mig på alla sätt och vis med mina problem vad gäller överföringen av min blogg. Tusen tack fotonissa och jag hoppas att du också flyttar över till Bildgatan och läser när jag snart skriver om mina ”nya” överföringsproblem, fast du får självklart läsa annat också.

Jag kommer att lägga över er på bloggrollen på Bildgatan vare sig ni vill eller inte.  När jag sedan är hemmastadd och installerad på min subdomän återkommer jag igen, men det verkar lite långt borta. Nu kommer jag att få massor av tid över för min egen domän, andras domäner o.s.v

Jag har alltid varit ensam författare till mina inlägg förutom några gånger när jag genom min svåger Rolf  lagt in hans texter och bilder samt att min egen utrikeskorrespondent på Tenerife skrivit ner lite av det som händer på ön. Jag har försökt få sambon några gånger, men det är inte aktuellt. Kanske i en ny tid och i en ny värld.

Det är med sorg i hjärtat, nej det är det inte det är bara beslutsångest och nu går jag vidare ska bara se bakåt en sista gång samtidigt kommer jag nog att lägga in en del av mina gamla texter i nya bloggen för att ha kvar dem och för att de kanske är aktuella igen.

Därför avslutar jag med det jag skrev för första gången någonsin på en blogg  och du ska inte tro att du slipper ett foto den här gången  heller, det blir mitt allra första foto.

Att få tiden att stanna en stund …

det önskar jag ibland att jag kunde, när jag står där vid stugan och bara lyssnar på tystnaden. För det är precis det jag gör, lyssnar på tystnaden, man kan faktiskt både höra och känna den. Det är så tyst och stilla. Älven ligger alldeles spegelblank, till och med löven i vår stora asp är helt utan dallring i bladverken.  Nu är löven på marken och vi är på väg mot en ny årstid. Speciellt idag kändes det att vi är någonstans mittemellan, det är inte en sprakande höst och inte en gnistrande vinter. Vädret växlar mellan snöyra som övergår till regn innan det hamnar på marken. Jag gillar verkligen alla årstider men det här är något som ligger mellan två årstider och jag vet inte riktigt vad vi ska kalla detta.

Bilden ovan har jag fotat vid stugan en sen höstkväll, i slutet av september, i Forsnäs längs Luleälv. Jag fotar allt och mycket, kameran finns i princip alltid med. Därför kommer mina inlägg och sidor att bestå av en hel del bilder både av vardagen och lite av den fotokonst jag arbetar med. Jag samlar på ord, tänkvärda och kloka, som jag ofta använder mig av i mitt skrivande. Därför avslutar jag detta inlägg med denna minnesvärda mening. Hämta kraft från naturen och kulturen.

Godnatt/ Margareta på G 

Avsändare Margareta som funderar över hur jag tänkte när jag skrev det där första inlägget var det tanken att skriva sådana där korta texter med ett foto från början? I sådana fall har verkligen min hjärna tappat greppet någonstan på vägen mellan då och nu.

Ps Jag hoppas inte att jag fått ihop ett bra begravningstal för det var inte tanken utan nu fortsätter vi till att börja med på BILDGATAN – välkommen jag hoppas att ni följer med.